Sunday funday
Ett stånd sålde starksprit vilket gav mig ett ypperligt tillfälle att fnissa lite självgott åt dessa tokiga européer. Och några stånd sålde levande fjäderfän; höns, rapphöns, ankor, kalkoner you name it. Något man inte direkt ser så ofta på salutorget därhemma.
Samma stånd erbjöd dessutom detta (Josefin, du vill kanske sluta läsa nu):
Ulliga gulliga kaniner! Nåt säger mig dock att de inte är tänkta som sällskapsdjur... I synnerhet som de marknadsfördes som "fulla honor" (alltså inte fulla som i berusade utan fulla som i fyllda med en ny generation blivande måltider). Jag funderade en kort stund på att köpa allihop och skänka dem friheten men priset på 50 euro/styck inbjöd inte precis till att leka Schindlers Kaniner.
Jag tröstade mig med en lokal specialitet; liegisk våffla med choklad. Intagen ståendes vid åkanten.
Suddig bild, men den var god.
Återvände hem lastad med nybakat bröd, dadlar och en bit chevreost. Med andra ord en mycket lyckad exkursion.
14:48:20
http://www.recept.nu/1.270245/recept.nu_redaktionen/huvudratt/vilt/gryta_med_kanin
ENJOY
Hahahaaaa :D touché!
Åååh. Jag fattar att det säkert är gott, men hur klarar någon av att köpa en sån sötnos, dendär svartvita till exempel, och sedan på något vis ha ihjäl den INNAN man hunnit förälska sig i den?
Är det förresten faktiskt meningen att köparen ska ta livet av den själv, är belgare så blodtörstiga? Och är du säker på att du inte har ettpar hundralappar extra...?:)
Ja du Jost, jag är nog med dig i denhär frågan! Fast för att förtydliga så är det alltså inte meningen att köpa dem och ha ihjäl dem; meningen är att vänta tills de föder sina ungar och ha ihjäl dem istället (efter ha gött dem tills de är runda och goda). Rätt ska vara rätt!
Fast vill man inte göra the dirty deed själv så finns det alltså hela, färska och färdigt flådda kaniner att få hos slaktaren. Ganska billigt också.
Usch det är så vidrigt, men allra vidrigast är att jag fortfarande förknippar kaninkött med dendär motbjudande boken "Kärlek, mat och missöden" :D Minns du? Någon lagar pasta med kaninsås och allting är så italienskt och fantastiskt. Jag tror nästan att största delen av mina aversioner kommer därifrån och att det har mindre att göra med ullig-och-gulligaspekten...
Vidrigt indeed. Och hjälp, jag skrattar fortfarande åt dendär boken! Bara själva premissen, "kvinnlig huvudperson blir djurisk och upphetsad av att äta inälvsmat." What?? Tack än en gång för all kvalitetslitteratur du lurar mig att läsa...;)
Lol! You're so very, very welcome. Fast vem är vi att döma egentligen? Vem vet hur vi skulle reagera efter en tallrik stuvade tarmar?
Förresten, det här känns som helt fel inlägg att lägga denna fråga under, men har du läst färdigt Den långa flykten ännu? Sådär på tal om kaniner...
