brev från exilen

En hel vecka har gått sedan vi fick våra nycklar till nya lägenheten - en vecka fylld av IKEA-resor, städande, diskmaskinsdiskande, parkettnoja, prydnadskuddsfunderingar och allmänt pynjande.

Och det är förundrande vad ett nytt hem kan göra med en människa! Jag som brukade få skäll av maken för att jag lämnade mina strumpor i diverse hörn (eller hörn och hörn, snarare mitt på golvet) och som knappt kunde titta på en cif-flaska utan att drabbas av akut utmattning inleder nu glatt mina dagar med att fara omkring som ett torrt skinn och dammtorka soffbordet, sätta igång diskmaskinen, dammsuga vardagsrumsmattan, moppa golven, putsa spisen och grädda frukostcroissanter. Maken började i något skede mumla något om att åka till akuten då grava personlighetsförändringar tydligen är symptom på stroke, men sen såg han mängden Nutella jag smetade på min croissant och slöt sig till att här har inga grundläggande omvälvningar skett.

Hursomhelst så trivs vi alldeles fantastiskt i vårt nya hem.


Ena halvan av vardagsrummet. Golvet är alltså ekparkett som kombinerar de två fantastiska, om än inte helt genomtänkta, egenskaperna "lätt att förstöra" samt "svindyrt att byta ut". Jättesmart, verkligen. Så vi tassar högaktningsfullt omkring med hyresvärdens varningar om skyhöga reparationskostnader ringandes i öronen och fräser åt varandra så fort någon tappar så mycket som ett papper (dom har ju vassa hörn liksom!).


Badrummet. Och jaaa vi har tvättmaskin!! Jag är alldeles förtjust och ägnar många, långa och lyckliga stunder åt att stå i butikernas tvättmedelsavdelning och välja ut precis rätt sköljmedel. Mattorna är den gamla hyresgästens (liksom största delen av vardagsrumsmöblemanget) så färgvalet är inte mitt (egentligen onödigt att precisera, det borde ju vara uppenbart då det inte är rosa). Men det är fräscht och trevligt i alla fall!



Sovrummet! Maken skruvade och muttrade (med betoning på muttrade) ihop vår nya IKEA-säng redan första kvällen och sedan bidrog jag med att spendera en rent oanständigt lång tid på att arrangera kuddarna på precis rätt sätt. Säga vad man vill om traditionella könsroller alltså, men när man är på den vinnande sidan så har de sina förtjänster. Prydnadskudde beats skruvmejsel, anytime.





En lite suddig bild av resten av rummet. Notera krukväxten som står i hörnet! Och den lever fortfarande trots flera dygn spenderade i mitt sällskap! Stackarn anar inte att den befinner sig hos någon som redan tagit livet av flertalet av dess artfränder på ett synnerligen brutalt och okänsligt sätt. Den torde dock snart bli smärtsamt medveten om detta, om vi säger så.

Jag har inga bilder på köket ännu, förutom en på spisen.



Gasspis! Kändes lite nervöst i början, i synnerhet som jag invigde den med att fritera franskisar och kokande olja + öppen eld är ju en kombination som spontant känns lika förnuftig som dendär ekparketten. Men när man vänjer sig och lär sig reglera värmen så är den faktiskt överlägsen sin elektriska kusin. Allting går snabbare att laga och den är lättare att rengöra. Det väger upp för att jag nästan svett av mina ögonbryn vid ett antal tillfällen när jag tänt den och haft lite väl mycket fjutt på gasen...

Så att sånt! Annars inte så mycket nytt att berätta. Annat än att maken kom hem med en tajinegryta i keramik och att den just nu står i badet.


Den ska alltså blötläggas i 24 timmar innan man använder den och vi hade ingen annanstans att göra det än i badkaret. Så det finns en annan förklaring än akut galenskap till det hela. Just saying.

Tillbaka från bloggexilen! Den senaste två veckorna har varit en smula överväldigande, därav skrivkrampen. Jag har inte bara börjat gå på mina föreläsningar utan också spenderat största delen av min vakna tid med att söka lägenheter, besöka lägenheter, angsta över lägenheter, vaka vid telefonen och vänta på att någon lägenhet ska ringa, bälga i mig glass gråtandes över att ingen lägenhet tycker om mig utan alltid väljer någon yngre och snyggare hyresgäst samt fylla i Cosmopolitanquizzar om vilken sorts lägenhet som passar ihop med just mitt stjärntecken.

Vi fick alltså inte detdär stället med en röd sovrumsvägg, hyresvärden valde någon annan. Vilket vi skulle komma att upptäcka är vad hyresvärdarna här tenderar att göra. Så jakten fortsatte. Visning på visning. Bottennapp på bottennapp. De lägenheterna som var någorlunda skapliga (dvs inte hade toaletten i trappuppgången och/eller knarkhandel som pågick öppet utanför dörren) hade utan undatag ett tiotal sökandes som alla var lika desperata som vi.

Denna vecka hade vi redan försonat oss med tanken på att inte hitta något utan insåg att vi skulle måsta förlänga vistelsen i vårt (svindyra) appartementhotel och kravlistan på eventuell bostad gick från "rymligt, utrustat kök, centralt belägen och gärna balkong" till "helst tillgång till rinnande vatten och om möjligt inga råttor större än en terrier i köket".

Men sedan; Hoppet. Det berusande och lysande Hoppet. Efter att maken sökt fram en märklig liten annons på nätet i tisdags chansade vi och ringde och frågade om vi fick komma på besök. Det fick vi redan samma kväll och jag vart förtjust. Belägen vid åstranden i ett snyggt höghus, stort och ljust med balkong samt fullt utrustat kök (med diskmaskin!!!) och bara lite, lite, lite för dyrt. Lycka. Den lilla haken var dock att en annan person redan reserverat den och skulle bekräfta affären följande dag. Vi meddelade dock vårt intresse och höll sedan tummarna såinihelsike för att det kanske, kanske skulle gå vägen.

Och det gick det! Nästa dag ringde de och sa att den andra personen backat ur! Samma kväll träffade vi hyresvärden, skrev under kontraket (vilket tog 4 ½ timme. Jag överdriver inte. F y r a och e n  h a l v timme Men det var det värt.) och sedan spenderade vi två dagar med att springa till kommunhuset, öppna bankkonton, betala garantiavgift, skaffa hemförsäkring och med jämna mellanrum utbrista "jag tror inte det är sant" till varandra medelst suckar djupa som Marianergraven av lättnad.

Och idag fick vi våra nycklar! Nu väntar vi på att få checka ut från vår första lägenhet och sedan ska vi hem. Hem till oss. Hem till min diskmaskin.