Lukten av misslyckande
Bristfällig uppdatering igen, denna gång skyller vi på att jag varit fullt upptagen med att fira Halloween. Och med "fira Halloween" menar jag "metodiskt sätta i mig 1½ kilo choklad som mannen kom hem med". Sånt tar tid.
Och så undrar han varför jag brukar insistera på att de är han som ska gå och handla...
Denna dag har dock mest gått åt till att förbereda eid-firandet som äger rum imorgon. Och med "förbereda" menar jag "sätta igång en diskmaskin, peka ut vilka ytor som borde dammsugas och sen låsa in mig i badrummet för lite seriöst peelande, shamponerande, ansiktsmaskande, tvålande och insmörjande". Fast spa-upplevelsen fick en bismak av bitter besvikelse när jag insåg att ingen av de sju (true story) noggrant utvalda produkter jag precis kletat på mig doftar ens hälften så gott som den jag använder för att städa mitt badrum - cif lemon cream.
Jag är så förtjust i denna ljuvliga städkräm och dess berusande friska arom att jag när jag häromdagen fick syn på en duschkräm av märket Le Petit Marseillaise med citrondoft genast kände mig manad att köpa den, i hopp om att snart få dofta lika behagligt som min lavoar (och det, kära läsare, måste vara den mest deprimerande och själsdödande bisats jag någonsin skrivit, alla kategorier).
Hursomhelst. Duschkräm inhandlades och jag sniffade förväntansfullt i flaskan och läste på baksidan om de Stimulerande Ingredienserna Citron och Salvia som inte bara skulle ge mig Fräschör och Energi utan också en Sinnlig Upplevelse. Det tog dock bara ca två sekunder av ivrigt intvålande innan jag insåg varför krämen doftade så bekant. Den doftade inte Cif. Den doftade Vicks Lemon. Alltså verkligen exakt som dessa kvalmiga gula halstabletter jag förätit mig på någon gång i min gröna ungdom.
Det är inte Sinnligt och Sydfranskt att gå omkring och dofta halstablett. Det är inte Ciffigt heller. Det är ledsamt.
Och jag fortsätter att snegla avundsjukt på min lavoar.
Och så undrar han varför jag brukar insistera på att de är han som ska gå och handla...
Denna dag har dock mest gått åt till att förbereda eid-firandet som äger rum imorgon. Och med "förbereda" menar jag "sätta igång en diskmaskin, peka ut vilka ytor som borde dammsugas och sen låsa in mig i badrummet för lite seriöst peelande, shamponerande, ansiktsmaskande, tvålande och insmörjande". Fast spa-upplevelsen fick en bismak av bitter besvikelse när jag insåg att ingen av de sju (true story) noggrant utvalda produkter jag precis kletat på mig doftar ens hälften så gott som den jag använder för att städa mitt badrum - cif lemon cream.
Jag är så förtjust i denna ljuvliga städkräm och dess berusande friska arom att jag när jag häromdagen fick syn på en duschkräm av märket Le Petit Marseillaise med citrondoft genast kände mig manad att köpa den, i hopp om att snart få dofta lika behagligt som min lavoar (och det, kära läsare, måste vara den mest deprimerande och själsdödande bisats jag någonsin skrivit, alla kategorier).
Hursomhelst. Duschkräm inhandlades och jag sniffade förväntansfullt i flaskan och läste på baksidan om de Stimulerande Ingredienserna Citron och Salvia som inte bara skulle ge mig Fräschör och Energi utan också en Sinnlig Upplevelse. Det tog dock bara ca två sekunder av ivrigt intvålande innan jag insåg varför krämen doftade så bekant. Den doftade inte Cif. Den doftade Vicks Lemon. Alltså verkligen exakt som dessa kvalmiga gula halstabletter jag förätit mig på någon gång i min gröna ungdom.
Det är inte Sinnligt och Sydfranskt att gå omkring och dofta halstablett. Det är inte Ciffigt heller. Det är ledsamt.
Och jag fortsätter att snegla avundsjukt på min lavoar.
/brev från exilen
02:25:04
