brev från exilen

...när kiosken runt hörnet säljer bönemattor. Just saying.

Annars inget nytt. Lägenhetsjakten har inletts så smått och det känns lite jobbigt. Allting är antingen lite, lite för dyrt eller alldeles, alldeles för sjavigt. Ofta består köken bara av diverse skåp. Och så några gapande tomrum man själv förutsätts fylla med spis, ugn och kyl. Billigt och bra alltså, not. Men det löser sig väl. Det lär finnas någon vägg någonstans i stan som är täckt av bostadsannonser och att det är den man ska vända sig till för att hitta objekt. Känns ju onekligen som ett välgenomtänkt, smidigt och framförallt modernt koncept. Om man med modernt menar efterkrigstida, det vill säga.

På tal om stan så hittade jag ett till centrum idag! Med lite billigare butiker plus ett helt köpcentrum. Noterade att det här inte är tonåringar och somalier som står och hänger och täpper till alltihop utan fryntliga medelålders+ män med buskiga mustacher som står och diskuterar öl, ost och nästa petanqueturnering (eller jag föreställer mig i alla fall att det är det de pratar om. De ser ut så. Och lite klichéer har ju aldrig skadat någon.).

Fotade vad jag trodde var operan. Men efter en snabb bildgoogling så visade det sig att operan inte alls ser ut såhär och att jag fotat nåt helt annat. Oklart vad.


(Notera den sprittande kulören på himlen.)

Sedan begav jag mig till marockankvarteret för att utforska en köttbutik (ja, jag vet att ni blir avundsjuka på min glamourösa och kontinentala tillvaro men jag försöker faktiskt att inte skryta alltför mycket) och det blev ett mycket givande besök! Utbudet var både intressant och varierat. Jag ratade dock både färsk hjärna, fårskalle och de hela kaninerna till förmån för fårlever (åt maken som är uppvuxen med och framhärdar i tron att lever är lyxmat. Även i de bästa äktenskapen förekommer alltså oöverstigliga meningsskiljaktigheter), kycklinglår och merguez. Och det var den dagen!