Landat, del 3
Från tågstationen tog vi en taxi till lägenheten. Vi hann inte se så mycket av stan och dessutom var det mörkt men det vi såg verkade trevligt. Väldigt mellaneuropeiskt och väldigt trångt. Mycket människor, mycket bilar och husen står tätt ihop.
Vi installerade oss i lägenheten och fick en snabb introduktion i belgiskt leverne av hyresvärden. Hon förklarade bland annat att sophanteringen funkar så att man en gång i veckan för ut sina sopor på gatan och så kommer sopgubbarna efter dem. Det inbegriper dessutom ett invecklat system av färgkodade påsar och nu kommer jag inte för mitt liv ihåg om det var plast som skulle i den blåa påsen och metall i den gula, eller om det var tvärtom.
Själva lägenheten är ren och trevlig, men kall och lite dragig med sina futtiga enkla fönsterrutor. Nycklarna ser konstiga ut och påslakanen är hopplösa. Hur ska man kunna bädda när de inte fattat att ha sånadär handhål i ena änden? Va?! Nå det gick till slut och efter en hämtpizza och lite fransk "bonde söker fru" på TV så slockande vi som två utblåsta ljus vid midnatt.
Och nu sitter jag här, efter att ha vaknat kl. 8 lokal tid, och intar en frukost bestående av det enda livsmedlet som finns i huset; en burk Fanta. Funderar på att våga mig ut och gå en sväng runt kvarteret medan maken sover men jag är lite rädd att tappa bort mig. Nå, nu skiner till och med solen så jag får väl ta det som ett tecken och ta Belgian Blue-tjuren vid hornen! Återkommer med rapport.
Vi installerade oss i lägenheten och fick en snabb introduktion i belgiskt leverne av hyresvärden. Hon förklarade bland annat att sophanteringen funkar så att man en gång i veckan för ut sina sopor på gatan och så kommer sopgubbarna efter dem. Det inbegriper dessutom ett invecklat system av färgkodade påsar och nu kommer jag inte för mitt liv ihåg om det var plast som skulle i den blåa påsen och metall i den gula, eller om det var tvärtom.
Själva lägenheten är ren och trevlig, men kall och lite dragig med sina futtiga enkla fönsterrutor. Nycklarna ser konstiga ut och påslakanen är hopplösa. Hur ska man kunna bädda när de inte fattat att ha sånadär handhål i ena änden? Va?! Nå det gick till slut och efter en hämtpizza och lite fransk "bonde söker fru" på TV så slockande vi som två utblåsta ljus vid midnatt.
Och nu sitter jag här, efter att ha vaknat kl. 8 lokal tid, och intar en frukost bestående av det enda livsmedlet som finns i huset; en burk Fanta. Funderar på att våga mig ut och gå en sväng runt kvarteret medan maken sover men jag är lite rädd att tappa bort mig. Nå, nu skiner till och med solen så jag får väl ta det som ett tecken och ta Belgian Blue-tjuren vid hornen! Återkommer med rapport.
/brev från exilen
10:07:07
Kommentarer
Michaela säger:
Oj vad skoj att du har börjat blogga. Så skoj att få följa med på ert lilla äventyr,ser fram emot mer uppdatering. Hoppas du inte gick vilse! Kram
Linda säger:
Salam!! Hahaa noi värilliset roskapussit olivat mun lempi ahdistuksen aihe myös Luxembourgissa!! En ikinä oppinut sitä systeemiä, varsinkin, kun se oli ihann eri kuin Saksassa.. Saksassa on niin simple.. Keltaseen säkkiin kaikki FÖRPACKNINGAR eli maitopurkit, muovihässäkät, tonnikalatölkit, karkkipussit och så vidare.. Lasit ja paperinkeräys tietty omaansa, ja Bio-jäte omaansa!
Veronika säger:
Salam! Lol! No siinä pussissa löytyikin jotain pedagoogisia kuvia siitä mitä saa niille laittaa, eli ymmärsin lopuksi että metalli menee siniseen pussiin lol.
