Landat, del 2
Från Riga tog vi sedan planet mot Bryssel. Vi fick stifta bekantskap med det flamländska språket genom ungen i sätet bakom oss som ropade "Töötti, tööööttiii"" hela tiden (han hann också sparka mig i ryggen några gånger mellan ropen. Jag hämnades med att tappa en väska i huvudet på honom när vi landade. True story. (men det var inte med flit och han gjorde sig inte illa)). Jag misstänker att Töötti betyder typ "morfar". Ett vackert ord är det i alla fall inte och flamländskan är inte ett vackert språk. Dock förvånansvärt begripligt i skriftlig form, man förstår väldigt mycket med svenskakunskaper och en portion fantasi.
Vi landade i Bryssel och upptäckte att den förmodligen planlagts av M. C. Escher. För att komma till utgången och väskorna så måste man inte bara gå flera mil (nästan) utan också springa upp och ner i trappor, in och ut genom svängdörrar och svara på gåtor ställda av människoätande sfinxer. Nå det där sista hände inte, men så gick vi ju också rutten gjord för Schengenresenärer.
När vi så efter mycket om och men nått våra väskor så sprang vi ännu runt några extra varv för att hitta till tågstationen. Alla belgare vi frågade om vägen, tågen, tiden och livets mening så var i alla fall hemskt vänliga och hjälpsamma så det bådar gott. Det råder liksom en godmodig stämning överallt. (Fast det kanske bara råkade vara typ lönedag igår och att alla belgare egentligen är små svin resten av tiden, men jag väljer att vara optimistisk).
Resan Bryssel-Liège tog bara 40 minuter. Tågstationen i Liège är gigantisk och ser ut som den utomäktenskapliga avkomman till ett rymdskepp och en fotbollsstadion:
Att jämföra med tågstationen i Åbo (som har samma invånarantal som Liège):
(Om man klickar på bilderna så kommer man till källan jag snott dem ifrån).
Vi landade i Bryssel och upptäckte att den förmodligen planlagts av M. C. Escher. För att komma till utgången och väskorna så måste man inte bara gå flera mil (nästan) utan också springa upp och ner i trappor, in och ut genom svängdörrar och svara på gåtor ställda av människoätande sfinxer. Nå det där sista hände inte, men så gick vi ju också rutten gjord för Schengenresenärer.
När vi så efter mycket om och men nått våra väskor så sprang vi ännu runt några extra varv för att hitta till tågstationen. Alla belgare vi frågade om vägen, tågen, tiden och livets mening så var i alla fall hemskt vänliga och hjälpsamma så det bådar gott. Det råder liksom en godmodig stämning överallt. (Fast det kanske bara råkade vara typ lönedag igår och att alla belgare egentligen är små svin resten av tiden, men jag väljer att vara optimistisk).
Resan Bryssel-Liège tog bara 40 minuter. Tågstationen i Liège är gigantisk och ser ut som den utomäktenskapliga avkomman till ett rymdskepp och en fotbollsstadion:
Att jämföra med tågstationen i Åbo (som har samma invånarantal som Liège):
(Om man klickar på bilderna så kommer man till källan jag snott dem ifrån).
/brev från exilen
09:40:43
Kommentarer
Josefin säger:
Hihi! Shengenavtalet - protecting people from mythological creatures since 1985... Och kul att höra att FU-Kompagniet etablerar sig utomlands också; man ska alltid hämnas på störande småungar, helst så brutalt som möjligt.
Det är såå roligt att du ren bloggar!! Super att resan gick så bra och att första boendet verkar okej. Vilka är nu första intrycken av Liege i dagsljus?
Veronika säger:
Jooost <3 Klart jag ren bloggar, man måste ju ge fansen det de vill ha :D
Och Liége i dagsljus är väldigt fint, men det skulle vara ännu finare om du var här och analyserade det med mig snyft snyft
