brev från exilen

Ni vet detdär med att fransoser inte förstår engelska och följdaktligen dubbar alla sina tv-program? Nå det gäller för belgiska fransoser också. Ambitiös som man är var förstås planen att tvångsmata sig med diverse amerikanska såpor i franskspråkig tappning för att så snabbt som möjligt bättra på språkörat. Den planen höll i ca 2 dagar, sedan utsatte jag mig själv för ett dubbat avsnitt av Greys Anatomy och åsynen av Dr. Derek Sheperds inte helt koordinerade mun utstötandes medicinska termer på franska blev helt enkelt för mycket även för mig. Panikartat bläddrade jag vidare i kanallistan i desperat jakt på ett program där de medverkandes läppar inte fortsatte att röra sig en halvminut efter att de tystnat.

Och sedan; Ljuset.

Eller som man också kan kalla det; de flamländska kanalerna.

Flamländarna dubbar nämligen inte sina program! De textar dem! Åh lyckan, den rena och oförfalskade lyckan.

Och för att göra succén fullständig så visade de dessutom en Wallanderfilm. Där de talade orginalspråk. Det vill säga svenska. Och jag hade inte sett den förut. Att jag sedan somnade en timme in i filmen har ingenting med saken att göra.

Nu: frukost bestående av café au lait och en bit bröd med marmelad (jag vet, jag vet men when in Rome... och allt detdär)

Om en stund: En tripp till magistraten för en första bekantskap med den belgiska byråkratin.


Wallander ser också ljuset.