brev från exilen

...uppdatering igår. Naturligtvis finns det ingen godtagbar ursäkt till detta förutom att jag var alltför upptagen med att gå på loppmarknad, ta en hastig powernap på 2 ½ timme (true story) och med att bedriva viktiga empiriska undersökningar inom ramen för mitt eget lilla spetsforskningsprojekt; "Den Belgiska Chokladen - en Granskning av Utbud och Kvalitet".

Och idag har jag stekt lammkotletter och powernappat lite till. Så jag får be om lite överseende.

Men nog med rättfärdigande nu och let's talk some loppmarknad. Det ordnas alltså en varje fredag vid åkanten i Outremeuse. Jag drog på mig spenderbyxorna och gick dit på förmiddagen men blev nog rätt besviken. Där var väldigt mycket folk som representerade väldigt, väldigt många olika etniciteter (det var alltså inte detta som gjorde mig besviken! Tvärtom fick jag gå omkring och känna mig lite mångkulturell och det är ju alltid lika kul), det fanns väldigt många försäljare men utbudet var faktiskt rätt skralt. Lite som 95 procent av det som säljs på Manhattan kirppis (eller valfritt annat lopptorg) och som primärt lockar fram reaktionen "vem har en gång köpt detta och varför bränner de inte ohyggligheten istället för att försöka sälja den?". Alltså väldigt mycket uppstoppade illrar, lila tygskor från den allra mörkaste sidan av 80-talet och sönderbrända kopparkastruller. Och till skillnad från Manhattan kirppis (eller valfritt annat lopptorg) så fanns det inte riktigt några guldkorn, alls. Fast det hindrade mig inte från att fynda ett serveringsfat:


Ja, jag vet att det är grönt, guldigt och ser ut att vara på rymmen från en kinarestaurang. Men jag är ändå förtjust.